En bild av många på solnedgångar hos kompisar och deras sommarställe på Komnäsudden, aka Paradiset.
Det är något alldeles speciellt med kvällarna på Komnäsudden. När dagen börjar gå mot sitt slut och solen sakta sjunker ner bakom skogen förändras hela landskapet. Ljuset blir varmare, färgerna djupare och vattnet förvandlas till en spegel där himlens alla nyanser får leva vidare en stund till.
Just den här bilden är tagen en sådan kväll. En av de där kvällarna när man egentligen inte behöver göra någonting annat än att sitta ner och titta. Himlen bjöd på ett fantastiskt skådespel med orange, gult och rött som sakta tonade över i mörkare färger. På andra sidan vattnet låg landskapet nästan helt i siluett och framför oss speglade sig solnedgången i den lugna vattenytan.
Komnäsudden, eller Paradiset som det också kallas, är en plats som förknippas med många fina minnen. Här har det blivit många besök, många samtal och många kvällar där tiden liksom fått stå tillbaka. Det är just sådana stunder som gör att man gärna återvänder till samma plats med kameran. För även om utsikten är densamma förändras den hela tiden beroende på väder, årstid, ljus och framför allt tid på dygnet.
Solnedgångar är dessutom tacksamma motiv. Man kan fotografera samma vy tio gånger och få tio helt olika bilder. Ena kvällen kanske himlen är klar och färgerna försiktiga, medan nästa kväll molnen fångar upp solljuset och skapar ett nästan dramatiskt landskap.
Den här kvällen hade vi verkligen tur med ljuset. De mörka träden i förgrunden ramar in bilden och gör att blicken automatiskt söker sig mot horisonten och den sista strimman av dagsljus. Samtidigt ger speglingen i vattnet bilden ett lugn som jag tycker mycket om.
Det är sådana här bilder jag gärna sparar. Inte bara för själva motivets skull, utan för minnet av platsen, människorna och känslan som fanns där just då.
Ibland behöver man inte mer än en sjö, en solnedgång och gott sällskap.
Paradiset gjorde skäl för namnet den här kvällen.