I fredags den 12 mars så hade jag arbetat ett år hemifrån på grund av denna pandemi. Det har gått oförklarligt bra under tiden även om jag så klart längtar tills allt detta är över och vi kan umgås som vanligt.
Ett år kan man tycka är lång tid men det har gått otroligt fort. När vi förra året gick på semester så var ju förhoppningen att allt skulle vara som vanligt efter ledigheten. Nu blev det inte så och förhoppningsvis så får vi vaccin innan sommaren, det återstår att se. Jag är absolut för ett vaccin och kommer stå först i kön när det är min tur. Detta är vad som kommer att skap en förändring angående denna pandemi.
Jag själv har inte drabbats så hårt som många andra blivit. Arbetar på ett företag som har klarat sig relativt bra. Det finns de som har det betydligt tuffare. Tänker främst på restaurangbranschen och de som arbetar inom underhållning. Musiker som jag känner har varit tvungna att skola om sig och skaffa andra yrken. Det är tufft att från en dag till en annan inte få några jobb.
Nu hoppas vi så klart att allt ska lättas upp och att denna pandemi släpper sitt grepp om oss. Det har pågått allt för länge och vi alla vill att det ska bli som normalt igen. Jag vill gå tillbaka till vårt kontor och träffa mina arbetskamrater igen. Dagliga luncher på stamrestaurangen och allt det innebär. Så klart så hoppas jag att alla mina vänner och släkt håller i och håller ut tills allt är över.