Det är något speciellt med den här bilden. En glad GB-glassgubbe står på en brygga, omgiven av vatten och med ett stort leende som tycks hälsa alla välkomna. Han gör sin välbekanta gest med handen, nästan som om han vinkar till förbipasserande och säger: ”Kom hit, sommaren är här!”
Men det är något som saknas. Var är glasskiosken?
Här står glassgubben alldeles ensam ute på bryggan. Ingen liten kiosk i närheten, ingen skylt med dagens glassnyheter och ingen kö av glassugna barn som otåligt väntar på sin tur. Inte heller syns någon försäljare som kan erbjuda en svalkande Piggelin, en klassisk 88:an eller kanske en Daimstrut.
Kanske har kiosken stängt för säsongen. Sommaren har gått över i höst, badgästerna har försvunnit och bryggan ligger nästan öde. Kvar står den färgglada glassgubben som en påminnelse om varmare dagar, soliga eftermiddagar och den där speciella känslan av att få köpa en glass en riktigt varm sommardag.
Eller så har han helt enkelt fått ett nytt jobb. Efter många år vid en glasskiosk kanske han har tröttnat på att stå bredvid frysboxarna och bestämt sig för att njuta av utsikten i stället. Vatten, frisk luft och en brygga att stå på – det låter faktiskt inte så dumt.
Bilden väcker både ett leende och några frågor. Är glassgubben på väg någonstans, eller är han placerad där som ett färgglatt landmärke? Och framför allt: om man nu blir sugen på glass när man ser honom, vart ska man då gå?
En sak är säker: han gör sitt jobb. Han syns, han ler och han väcker uppmärksamhet. Men någon glass får vi nog ordna på annat håll.